Hej!
På den här hemsidan kan du bekanta dig med mina böcker - och med mig som skrivit dem! Några få böcker kan du beställa direkt av mig och få hem i brevlådan ... och betala
till mitt bankgiro 5061-1219 eller swishkonto 123 278 94 36. De övriga böckerna jag skrivit är slutsålda, men finns att låna på bibliotek. Kolla under rubriken Böcker till salu.
Författarskapet är viktigast
för mig, men föreläsningar är en så rolig del av jobbet att jag inte vill avstå från att åta mig en och annan. Hör av dig om du är intresserad!
Under rubriken "Elisabeth Hjortvid" berättar
jag en del om hur jag arbetar, men nu (januari 2017) är det på tiden att jag talar om varför jag skriver somligt men utelämnar somligt. Vadå "på tiden"? Jo, nu finns min senaste bok, Klyva vinden, ute på
marknaden och naturligtvis vill jag att att läsarna som den passar för ska få en chans att hitta den. För gillar man att läsa är det fantastiskt när man får tag i en
bok som kan bli en Favorit! En bok att läsa om. Och det handlar inte om enbart språk och genre (historisk roman, deckare, reseskildring etc) utan också om författarens syn på tillvaron - livet, döden, kärleken ...
Har man rentav hittat en "besläktad själ" ?
Nu måste jag komma med en bekännelse: Jag vill gärna att den som läst ut en av mina böcker efteråt känner sig lite gladare, lite starkare, lite mer
optimistisk. Gärna kunna lite mer, om det är en historisk skildring.
Det här misstänkte jag länge var en litterärt tveksam åsikt. De flesta "fina" och prisbelönta böcker är lite sorgliga (eller mycket sorgliga) och huvudpersonernas liv är rätt eländigt.
Jaha ... och hur realistiskt är det att skriva optimistiskt? kanske du muttrar. Livet är
ju ganska eländigt, eller hur?
Du har så rätt, men ibland är det alldeles fantastiskt underbart ... till och med UNDERBART!!! Och eftersom det nu går upp och ner så varför grotta ner sig i alla de djupaste
svackorna ? Det räcker väl att titta på TV-nyheterna varje kväll? Och ja, jag vet vad jag talar om. Just nu och kanske ett halvår framåt får jag en gång i veckan (!) cellgiftsbehandling mot en otrevlig
cancer som kommit tillbaka efter ha ansetts "botad". Med det schemat blir det svårt att också fixa att marknadsföra (= hjälpa förlaget att marknadsföra) sin bok. Dagarna går åt till skogspromenader med hunden och
vanliga vardagssysslor. Sånt som tar mer tid är förr, men som är roligt och uppiggande!
Om du nu misstänker att jag är en obotlig optimist har du alldeles rätt, men när det gäller synen på vad
som är bra litteratur har jag stöd av Nobelpristagaren Orhan Pamuk. Han menar att riktigt "stora" romaner är omistliga för en bokläsare, för de skapar hopp och ger läsaren en "levande illusion" att världen har en
kärna och en mening. Sådana böcker vill man läsa om, skriver han, för man vill återuppliva den där känslan av optimism.
En till bekännelse, nu när jag ändå är igång. Jag
berättar inte allt. Somligt bara antyder jag. Jag tror du vet vad jag menar. Påminn dig en samlagsskildring eller kanske en våldskildring du läst, där alla tänkbara detaljer får komma med. Texten formligen dryper
av blod och kroppsvätskor... men lik förbaskat tror författaren att du glömt alltihop efter 60 sidor! Nästa samlagsskildring eller misshandel är lika detaljerad. - Som sagt, det här är inte "mín grej". Jag har
mer respekt än så för mina läsares fattningsförmåga och, inte minst deras fantasi!