Bums och jag
Som seriös författare måste man ha en programförklaring. Här är min.
Ja ljuger aldri, men iblann kan de hände att en måste lägge te lite te sanninga för å va säker
på att de inte fattes någe, å för att folk ska förstå´t bättre.
Nej, jag har inte hittat på det själv. Jag har knyckt det. En bonde här i Tjust lär ha sagt så när han
beskylldes ljuga väl mycket då han drog sina skrönor.
Mina första böcker var ”hästböcker” och mycket mer realistiska än de senare. Jag ”lägger te lite mer te sanninga” nuförtiden
... men är alltid extremt noga med bakgrundsarbetet och så har det varit hela tiden. I en av de första böckerna skrev jag om ”Ylva på äventyr i Skottland” , men innan jag satte mig vid skrivmaskinen
( Ja, det är så länge sen!) åkte jag till skotska högländerna och red långtur från kust till kust. Två gånger dessutom.
Inför järnåldersberättelsen Tjavva
lärde jag mig först slå eld med stål och flinta, garva hudar, tugga och tvinna sentråd, smida knivblad, flå en bäver med flintskärva, tillaga den i kokgrop (och äta upp den) - och mycket mycket mer.
Det
tar tid att skriva böcker när man gör så här ... men det är roligt! Ibland kanske nyfikenheten har drivit mig lite längre än vad som egentligen varit nödvändigt. Måste jag testa hur det kändes för
Tjavva att med isläggar (järnålderns skridskor) åka rakt ner i en vak? Ja, det måste jag. Faktum är att jag efteråt måste skriva om hela avsnittet. Det lärde jag mig mycket av!
Materialsamlandet till
Där Attilas häst trampat (om hunnerna på 400-talet) gav mig en ursäkt för att åka till Mongoliet och rida med ryttarnomader. När intrycken därifrån kompletterades med fakta från historiska
fackböcker kunde jag börja skriva med känslan att ha ganska ”torrt på fötterna”.
En av mina senaste böcker, Dackes ryttare Sigge, är även den en historisk berättelse. Här
har miljöskildringen varit lätt för mig: nästan alla händelser utspelar sig i Småland, bara några mil från den gård där jag bor. Min man och jag brukar gården själva, föder upp får,
har hästar, skördar hö, hägnar gärdsgård ... inte riktigt 1500-talsmetoder, men med hjälp av fantasi och den förträffliga boken ”Jordbruk under femtusen år” känns det som om jag kommer rätt
nära.
Och visst har jag sadlat min häst och ridit de slingrande stigarna mot Virserum och Kisa - i Dackes hovspår - och tyckt mig höra armborstpilar komma visslande ut skogsdunklet.
I maj 2013 kom Kiplings katt som fram till september 2016 var min senaste bok. Arbetsnamnet var länge "En häst på prov", för den handlar mycket om vilka problem (och glädjeämnen) man kan möta
som nybliven hästägare, och hur man löser livpusslet med en pojkvän som inte är lika entusiastisk som man själv. Mer om Kiplings katt under Böcker till salu - och mer om nästa bok, Klyva vinden, under rubriken Böcker till salu, Alla mina böcker och På gång.